Varför talar ingen om TV-såpan
"Halvvägs till himlen" med Johan Glans i huvudrollen?
Svar: Den är inte rolig.
Johan Glans, en av Sveriges
bästa ståuppkomiker, har hamnat i ett sammanhang där handlingen kryper fram och
där alla små försök till att leverera en poäng för tittaren att skratta åt, de
bara rinner ut i tomma intet. Man nästan saknar inlagda burkskratt á la
USA-såpor. Då hade man i alla fall fått veta var det är meningen att vi ska
tycka det är roligt.
Hur kunde Johan Glans tacka ja
till den här rollen, som präst i en liten församling på vischan, när han hade
läst manuskriptet?
Det måste vara pengarna. Låt
oss hoppas att han fick bra betalt.
Jag vet inte vem som har
regisserat, men vem det än är, så måste den enda instruktionen till Johan G
vara att han kan vara som vanligt.
-Du är kyrkoherde nu, men
krångla inte till det. Var som du brukar, var dig själv, har nog regissören
sagt.
Så här har vi nu sett tre
avsnitt där Johan G spelar sig själv som kyrkoherde och där har vi suttit och
väntat på att få något att skratta åt. Det finns ju en gammal engelsk TV-såpa
om en fet kvinnlig präst och hennes besvär med att hålla ihop kyrkorådet i den
lilla byn där hon har fått jobb. Den är kul från början till slut. Rollerna
spelas av ett gäng mer eller mindre okända skådespelare, men varje karaktär
hanteras av proffs av främsta kvalitet. Serien går på Sjuan tre kvällar i
veckan, sent på kvällen. Avsnitten börjar fem i elva och håller på till halv
tolv. Det är ändå ingen risk att man somnar. Man skrattar. Det är kul TV. Från
början till slut. Och skådisarna är trovärdiga trots att de tar ut svängarna
rejält.
Den svenska produktionen
framstår vid en jämförelse som gjord av amatörer. Och rollbesättningarna är
långtifrån trovärdiga. Tre olika roller är besatta av tre unga damer som verkar
ha hämtats i en modellskola. De ser ut som fotomodeller. De är helt
malplacerade. Anders Jansson har inte heller fått någon regi. Han verkar famla
efter sin rollfigur, men han kommer aldrig att hitta den i verkligheten. En
jobbig roll.
Men jobbigast är det för allas
vår favorit, Johan Glans. För det måste vara jobbigt att spela en kyrkoherde
som pratar, rör sig och har samma ansiktsuttryck som sig själv.
Speciellt när det inte finns
något att skratta åt.
Snälla, låt inläggen vara av det formatet som ditt i dag. Det är så irriterande när texten är i så litet format - som detta mi tt eget! - så knappt kan läsa den! Bosse
SvaraRadera