De senaste
tre-fyra veckorna har jag tittat in på Malmös nya heta rockcafé.
Det är
egentligen en skivbutik som heter Folk & Rock, men folk har ju slutat köpa
rock på CD, så nu får vi se den som café, glassbar, lunchfik eller vad vi vill.
Själv ser jag den, skivbutiken alltså, som stans bästa rockklubb.
Inget annat
ställe i hela Malmö kan ju skryta med att ha livemusik varenda vecka både med
blytunga världsnamn och svenska band på väg att bli något.
Jag har sett
till exempel mannen bakom låtar som Wild Thing och Angels of the Morning, Chip
Taylor, och en levande legend som jag aldrig hade hört talas om, David Olney.
Och häromkvällen såg jag ett band från Kiruna som borde spela här oftare, det
är ju bara 185 mil att köra. Bandet heter Frida & The Coolants och så
mycket bättre blir det sällan en vanlig torsdagskväll på ett rockcafé, eller
vad det är. De här norrlänningarna fick mig att minnas alla liknande kvällar i
Austin, kvällar då vanliga lunchkrogar eller glassbarer förvandlas till
rockplejs och där kan dyka upp vem som helst på scenen, Jimmy LaFave eller Tish
Hinojosa, Flaco Jimenez eller Gene Taylor. Förresten, han ska ju spela på Folk
& Rock i Malmö den 30/5, Gene Taylor alltså, med sin trio. I Malmö allltså,
i en glassbar där du kan dricka starköl, köpa plattor och träffa
världsartister.
I skymningen
kryllar det av fotvandrare på gågatan som leder alla turister till Lilla torg
och de flesta vrider nacken av sig när de försöker hitta varifrån musiken
kommer. Va? Är det där bakom de stora skyltfönsterna? De går fram och kikar
mellan händerna, som de försöker få bort alla gatans ljusreflexer med. Och står man då inne i lokalen har man
en föreställning också utanför skyltfönsterna att kika på. Stora ögon, gapande
munnar, irrande blickar, tvärstopp i promenaden. Det händer något hela tiden.
Men när det
är Frida och hennes Kirunagrabbar som spelar glömmer man showen på gatan. Frida
låter faktiskt precis som det ska låta i Austin och The Coolants hade platsat
direkt om de kom dit och ville spela. De finns ute med en CD. På Folk & Rock
gick den att köpa vid entrén när man var på väg hem. Men jag förmodar att den
finns i butiken också, för när man har passerat kakdisken upptäcker man att det
mesta är kvar av det som var en ren skivbutik innan någon hittade på att man också
kunde sälja glass, Pepsi, öl, böcker, mackor, kakor och allt vad det är. Det är
inte klokt vad mycket det får plats i lokalen. Det finns förresten uteservering
också.
Kolla om de
har Frida & The Coolants! Då är det bara att köpa.
Tredje
spåret är bäst: One Step Away. En underbar ballad som fick tyst på hela Lilla
torg när hon sjöng den på Folk & Rock.
(Publicerat även på rootsy.nu)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar