Varför skriver man dagbok?

Varför skriver man dagbok? Eller gör man inte det?

Jag gör det i alla fall och har gjort det i en himla massa år.

Jag skriver inte långa uppsatser om vad som har hänt. Men jag präntar ner allt viktigt i små korta notiser. Och tar med även utetemperaturen morgon och kväll varje dag.

Under en period tog jag med även min aktuella vikt. Det blev dock en aning deprimerande i längden, så jag slutade tvärt med detta. Jag vet därför inte hur mycket jag vägde idag för tio år sedan. Men kan konstatera att det var mellan 2 och 5 minusgrader den 2 januari 2002.

Nu är det 2012 och det kommer att hända mycket under året som vi idag inte har en aning om. Men med hjälp av små notiser i en dagbok kan vi minnas det som händer i år när som helst i framtiden, precis som jag minns både stort och smått från 2002 när jag bläddrar i just den dagboken.

I januari reste frun och jag till Gran Canaria. På vårt jättehotell i San Agustin bodde också hela Helsingborgs IF. Jag blev lite bekant med en av spelarna och försökte pumpa honom om vilka taktiska nyheter de tränade på inför den kommande säsongen. —Kan ju tipsa HBK (som på den tiden låg i Allsvenskan), tänkte jag. Men han yppade inga hemligheter. Det gick inte ens att försöka muta honom med en dagsaktuell svensk  kvällstidning, som det nästan slogs om i hotellets kiosk varje dag.

Detta kommer jag naturligtvis ihåg utan dagbok. Men att jag bråkade med en arabisk väskförsäljare, det hade jag glömt. Och jag har inte skrivit hur det slutade.

Att vi tog en tur till Gotland samma år upptäcker jag när jag bläddrar fram till juli i dagboken. Där hamnade vi mitt i Almedalsveckan, så man såg kända politiker åt vilket håll man än tittade. Hamnade bredvid Gudrun Schyman på båten redan under ditresan. Det var ju ingenting att minnas, men jag har ändå noterat det.

Halmstad var varmast i landet den 29 juli med snudd på 30 grader. Malmö gjorde om bravaden två dagar senare. Sommaren räknades in bland de bästa sedan 1700-talet.

25 grader varje dag långt in i september! Men redan den 19 oktober var det snökaos i Halland. Flera fotbollsmatcher fick ställas in.

En pratstund med Willie Nelson glömmer man inte. Men att den skedde den 26 juni 2002 hade jag inte vetat, om det inte fanns en notis om detta i dagboken.

Det står tydligt i samma dagbok att frun och jag körde till Dalsland under semestern i juli. Detta  minns jag ingenting av, trots notiserna. Har jag varit i Dalsland? Där finns väl ingenting annat än skogar och åkrar? Där finns väl inte ens en riktig stad? "Under natten hördes inte ett ljud", har jag skrivit. Vad skulle vi där att göra och vem var det vi besökte? Måste fråga frun. Hon minns allt utan dagbok.

                                                                          (Tidigare publicerat i Hallandsposten)