Är jag trendsetter? Del 1.

Det låter kul att vara trendsetter.
Man kommer på en grej, en pryl, en maträtt eller vad tusan som helst.
Inga andra känner till grejen. Det är min grej, alltså.
Och plötsligt, efter en tid, ser man den överallt. Den har blivit trendig och jag var först, så jag är trendsättaren. Läckert.
Men de flesta trendsetters som finns, är köpta av PR-byråer, som tillsammans med en uppdragsgivare ska se till att den där grejen eller maträtten plötsligt blir vad alla vill ha.
De gör ett jobb. De tar betalt.
Ibland händer det att någon enskild person eller en grupp människor sätter igång en trend utan att det var meningen. De tjänar inte en spänn och märker knappt själva att deras grej blir efterapad av alla andra som vill vara inne. Tänk bara på när Beatles slog igenom i sina långhåriga frisyrer. Plötsligt skulle alla killar vara långhåriga som popbanden i Liverpool.
Det finns så klart exempel från senare tiders trender.
Själv har jag fått fart på ett par olika vintyper på Systembolaget.
Blondinen och jag körde runt i bilen under en semester på den tiden bensinen var gratis, om man hade tjänstebil. En kväll satt vi på en uteservering i Strassbourg och bad servitören att han skulle rekommendera ett vin till maten. Han bugade och försvann.
När vi hade fått en flaska vitt vin på bordet och smakat på det, så satt vi en lång stunde och bara undrade om det var sant. Fanns det så goda vita viner? Vi var ju inga experter. Visste ingenting om den lokala tillverkningen i det franska området där vi var.
–Vinet kommer härifrån Alsace, sa servitören. Det kanske finns i Sverige?
Jag trodde inte det. Hade aldrig sett det och aldrig smakat något liknande.
Vi köpte några flaskor som vi tog med oss hem. Alla som fick smaka det blev lika förvånade.
Men på Systembolaget fanns det ingen som kände till viner från Alsace.
Jag beslsöt mig för att tjata om detta vin tills det fanns att köpa på Systembutiken i Limhamn.

(Fortsättning följer! Håll utkik!