Är roliga historier roliga?

Varenda tidning förser sina läsare med "roliga historier". Men hur många får dig att skratta?
Jag har läst en, en enda, som först fick Blondinen att brista ut i ett spektakulärt gapflabb. I en andhämtning räckte hon över tidningen till mig, samtidigt som hon försökte säga "Läs den här!" Och jag läste de få raderna och hamnade i ett likadant skrattanfall. Vi kunde inte sluta.
Lugn, jag ska strax berätta den.
För den var, i alla fall då, tillräckligt korkad för att utlösa skrattet som aldrig ville ta slut men fick historien att fastna i minnet.
Annars var det längesen jag läste "roliga historier" i pressen. De flesta är bara saggiga och har en poäng som man kan räkna ut i förväg.
Men våldsamma skratt har jag drabbats av fler gånger. Första gången jag såg Semestersabotören av och med Jaques Tati kunde jag emellanåt inte titta på bioduken. Jag skrattade så att jag höll på att kvävas, så jag fick krypa ner bakom fåtöljen framför mig för att lugna ner mig. Och när jag tittade på duken, tårades ögonen av skratt så att det blev omöjligt att se något. Långa stunder var filmen bara en gråsudddig väggyta där någonting rörde sig.
Efteråt kände jag att det var något fel i käken. Det knakade i munnen varje gång jag gapade. Jag tänkte att det går väl över om några dagar och lät det knaka. Men det blev inte bättre, så jag gick till doktorn, som tittade och kände på käken.
–Den har gått lite ur led, sa han. Men det går över om några dagar.
Sen tog han hutlöst betalt.
Nu har jag trissat upp förväntningen på min "roliga historia" så till den milda grad att du förmodligen inte ens drar på munnen när du läser den. Jag drar den ändå.

Tänk dig Kiviks marknad eller ett liknande spektakel ute på landet. Folk från när och fjärran har kommit dit för att sälja sina produkter, mångdubbelt fler har kommit för att se om det finns något intressant att köpa.
I ett stånd står en man som demonstrerar sitt fantastiska fönsterputsmedel. Han sprayar en glasruta med putsmedlet och torkar av rutan med en trasa. Publiken som har samlats framför honom ser hur blank och klar rutan blir.
Men säljaren vill bevisa ännu tydligare hur bra hans putsmedel är, så han kladdar in en annan trasa med smör från en bytta, gnider in hela rutan med det feta smöret, sprayar på sitt putsmedel och gnider bort alltihop med ett enda svepande drag inför den häpna och helt klart imponerade publiken.
Alla står i stum beundran, tills en man i rutig keps höjer sin stämma och säger:
–Hur möe smör skulle en ta?